Inf 981103

Levande landsbygd

Ida Larsson har sett Harrok förvandlas

Ida Larsson har levt större delen av sitt liv i Harrok och sett föränd-ringarna komma. En stor förändring var när strömmen kom till byn 1975, en annan är att byn nu i dagarna får en fast vägförbindelse.

HARROK (NV)
Ida Larsson, 84 år, minns gamla tider och vad som hände förr. Först nu har hon fått en väg till hemmet i Harrok.
Någon sysslolöshet har inte funnits för Ida. Att sköta om barnen och ladugården har tagit det mesta av tiden, några ströjobb har hon även haft.
­ Det har ju inte fattats arbete, men det har inte varit något avlönat. Att gå i skola var inte vanligt, man hade ju inte råd, berättar Ida.

Dra hem veden
Huset som Ida bor i började byggas 1939, men bygget stod stilla under vintern fram till våren nästa år. Hon minns också hur hon fick gå ut i skogen mitt i vintern, hugga och dra hem veden själv eftersom maken var inkallad i krig.
­ Huset var inte färdigbyggt, och det var väldigt dragigt så jag fick elda på. Men ändå frös det i vattenhinken.
Kommunikationerna med omvärlden har inte alltid varit de bästa för invånarna i Harrok.
­ Under andra världskriget fanns det ju ingen radio, knappt att det fanns tidningar, minns Ida.
Så därför förekom det en hel del kortspel. Det var den underhållning man hade och ett nöje som knöt samman byarna. Ida har många historier att berätta om kortspel.
­ En del ansåg det ju vara syndigt att spela kort, så ibland fick vi smyga ner i källaren för att spela, minns hon.

Kallt under kriget
Men tiderna förändras, och i takt med att TV blivit vanligare har kortspelet blivit ovanligare. Ida minns särskilt klimatet under kriget:
­ Det var så fruktansvärt kallt under krigsåren, minus 40 till 50 grader ibland, men jag hade god hjälp.
Förr har Ida klarat sig bra med både djur och potatisland som givit mat för dagen. Fastän vägen nu har kommit fram till Harrok säger Ida att det var närmare förr om man ville ha mjölk.
­ Det fanns ju i ladugården.
Och om det behövdes kunde hon på sommaren ta sig fram till fots och med båt, och på vintern var häst det transportmedel man kunde använda sig av.
En stor förändring i vardagslivet i Harrok blev det när byn fick elström.
­ Då Vattenfall kom hit för dämningen av Riebnis blev det möjligt att få ström, säger Ida.

Tvättmaskinen bäst
Och det fick de också 1975. Ida tycker att största fördelen med ström är att hon inte behöver tvätta för hand.
­ Tvätten var besvärlig. Man tvättade för hand, och det blev en hel del tvätt eftersom man hade ungar. Det tog en hel dag bara för att tvätta. Vattnet skulle bäras in och värmas upp. Och sköljningen skedde ibland utomhus.
Och när talet om att flytta från Harrok kommer upp, kommenterar Ida:
­ Jag har aldrig funderat på att flytta, varken nu eller tidigare.

Text och foto: MIKAEL MOSSBERG (NV-PRAO)